Mitt liv, Fotografering och Träning

jag tänkte ta och vara lite personlig här eftersom jag inte varit så jätte personlig

och jag vill ju faktiskt att min blogg ska vara personlig. 

jag tänkte ta upp för er hur det faktiskt är att ha dyslexi och hur det påverkar mig. 

 

jag har alltid haft det jobbigt i skolan och alltid tyckt det har varit jobbigt att läsa,

vi trodde att jag hade synfel för att jag sa att alla bokstäver blandades ihop. 

jag fick glasögon och hade dem endast en dag i skolan då alla sa till mig att dem var fula

och jag jag inte passade i dem osv.. 

jag slutade andvända glasögonen och berättade varför och då sa folk till mig "vi sa det på skoj",

bullshit, jag tyckte att det var skit jobbigt och tog åt mig somfan. 

när jag sedan började gymnasiet så hade vi det första vi gjorde ett lästest på sveskan och då märkte dem direkt att jag hade lässvårigheter. 

jag gick på tester och fick reda på att jag hade dyslexi, detta tog endast någon månad medans min grundskola där jag hade gått i 3an till 9an inte uppmärksammat/tagit tag i det alls.. 

 

när jag väl fått reda på att jag var dyslektiker så fick jag förlängd skrivtid på alla prov,

jag har fått en massa extra program på min dator som hjäper mig med att stava och läsa upp texter osv. 

även om det känns skönt att jag har fått reda på det så är det fruktansvärt jobbigt för mig..

jag känner mig sämre än alla andra och jag hatar när folk stavar fel på ett ord och någon annan skriker ut " ååh hahah du har dyslexi" 

det är inte alls kul och inget att skämta om, jag känner mig även riktigt dålig när jag tillexempel ska ha redovisning och det första folk skriver ut är att jag har stavat fel på enkla ord, 

det är inte så jäkla lätt och jag kämpar varje dag för att försöka göra bra ifrån mig. 

tänkte bara visa hur det är för mig att läsa en text, ni kan ju försöka att läsa detta, och känna hur det är för mig varje gång jag ska läsa någonting i skolan.